Den japanska tårtan (och dess innehåll)

Många hävdar att japaner är världens artigaste folk. Kanske är det också så, men för att få ett konkret svar måste man dyka under ytan - en mycket djup yta som kräver både våtdräkt och dubbla lufttuber för att tränga igenom.

För egentligen handlar allt om att hålla masken och vara vän med alla. Det blir ju enklast så. Att hålla med i stället för att säga sin egen mening. Att se glad ut då man egentligen är ledsen, eftersom alla andra ser glada ut (fast de kanske också är ledsna) och det absolut inte gäller att sticka ut från mängden.

Det sägs ofta att i Japan huggs spiken som sticker ut ned redan på lågstadiet. Det stämmer till viss del, även om saker och ting börjar förändras och en viss individualism skapas. Fast det hände ju i och för sig redan i och med Meiji-revolutionen 1867, då proppen dragits ur och utländska influenser och tankesätt strömmade in från alla håll och kanter.

Men som vanligt dröjde det inte länge förrän även detta blev till en nationell och kulturell enhet, något japaner är väldigt duktiga på att skapa. Som en tårta full med utländska ingredienser som ändå smakar japansk.

Och här någonstans formas och återformas också den artiga attityden. Vad som döljer sig på insidan hos den leende mannen i kostym vet bara han själv. Som den Japanbosatte grekisk-irländske författaren Lafcadio Hearn upptäckte i sitt hem i Kumamoto i slutet av 1800-talet, då han genom ett hål i väggen såg sin alltid leende kock se otroligt förtvivlad ut. Då han sedan knackade på, utan att avslöja sig själv, kom kocken utrusande åter med leendet på läpparna.

På samma sätt är det svårt att veta vad som egentligen döljer sig under ytan på japanen som hjälper oss i tunnelbanan, eller som bockar och ler brett då vi betalat för tuggummit i snabbköpet. Eller hos han som säger att det var helt fantastiskt att träffas och att vi bara måste ses snart igen - och som aldrig mer hör av sig.

Jag vill inte låta bitter, och faktum är att de flesta japaner självklart menar väl. Men liksom i vilket annat land som helst är alla olika, medan kulturen och samhället som formar dem densamma. Därför ska man inte låta sig luras av den fantastiska gästvänlighet som målas upp framför ens ögon vid första beskådan, utan låta den smälta till en deg som så småningom utgör grunden till sin egen tårta bredvid den japanska i konditorihyllan.