April 2008
Amerika-mura, Osaka, fyra år senare. Sitter i Triangelparken, smuttar på en Coca-Cola och betraktar kommersialismen som inte förändrats ett uns sedan ockupationens slut 1952 - ja, inte ens sedan Japans portar öppnades som en effekt av Meiji-revolutionen 1867 - och framför allt inte sedan jag själv satt här som Japanoskuld med uppspärrade ögon en het augustidag 2004.
Men så är ju kommersialismen också ett världsligt fenomen, ofrånkomligt till och med i landet där minst är vackrast. För små saker säljer ju de också. Tonårsflickorna på andra sidan fontänen iklädda guldsprejade minikjolar och millimeterdekorerade plastörhängen i regnbågens alla möjliga och omöjliga färger bevisar just detta, samtidigt som de ställer sig upp och diskuterar med kortkorta slanguttryck var de häftigaste trendbutikerna nyligen öppnats.
Höjden av kommersialism finns att beskåda rakt ovanför mig, på taket av ett höghus, och det i form av en kopia av Frihetsgudinnan. Självklart i miniatyrversion, men lika marmorgrön som sin storasyster på andra sidan Stilla Havet - i stora Amerika. Dit kommer de flesta japaner aldrig att åka, eftersom det är dyrt och semestertiden för kort. Därför finns det inte bara en utan flera kopior att beskåda i Japan för den som inte vill missa upplevelsen. Vilket även gäller för parken i Kumamoto med miniatyrer av Mt. Fuji och de 53 stationerna längs Tokaido (vägen mellan Tokyo och Kyoto), Hollandmodellen utanför Nagasaki eller området på Ikuchi-jima med fullskalemodeller av Japans alla tempel och sevärdheter. Och självklart ar inget av detta gratis, till skillnad från att se originalen.
Jag dricker sista slurken ur min Coca-Cola och beger mig mot den närliggande spelhallen. Har hört att det nya miniatyrtrumspelet ska vara rätt häftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar