Den så kallade Golden Week-veckan (som egentligen borde heta Golden Weekend, då bara måndag och tisdag var röda dagar) är över och folk är tillbaka i arbete efter vad som för många var årets enda semester, något som setts fram emot sedan samma tidpunkt i fjol.
För fyra dagars ledighet är i Japan rena lyxen, något man egentligen inte kan ta på och som man måste nypa sig i örat för att försäkra sig att det inte är en dröm. Fyra dagar! Normalt ber man om ursäkt om man tagit en dags ledigt, och tar man två i rad är det till att köpa presenter till alla sina kollegor för sin själviska akt att lämna dem i sticket i hela två dagar....
Min kollega Maeka planerar till exempel att åka till Nya Zeeland, men kan bara få ut fyra dagars ledighet under sommaren - som är den klart lugnaste tiden på året - och funderar på om det är värt att åka över huvud taget. Jag förstår henne.
Jag, som assisterande engelsklärare och utlänning, drabbas inte av detta utan kan från säkert avstånd se på hur mina medarbetare på skolorna lider medan jag själv har fem veckors ledighet i rad i sommar. De vanliga lärarna har det alltså inte, utan måste arbeta varenda dag under sommarlovet. Detta av flera anledningar, den största att lärarjobbet i Japan består av så mycket mer än bara undervisning och lektionsplanering, som tillsammans upptar c:a 40% av tiden. Övriga uppgifter är att besöka alla elevers hem, hålla i ordning klasskassor och liknande, organisera resor och specialdagar, samt en massa administrationsarbete som normalt sett sköts av en skolas kontorspersonal.
Men en annan anledning tror jag även ligger i japanernas ovilja till ledighet. Trots att man ofta klagar på sitt hårda arbetsliv verkar det finnas en verklighet under som säger "men jag ligger i alla fall inte hemma och latar mig". Även om alla kanske egenligen vill ligga hemma och lata sig. Men det finns mycket hårt jobbande människor. Och de fungerar som inspiration till mindre hårt arbetande människor, som inte vill vara sämre. And so on. Jag får nästan känslan att lärarna på mina skolor hittar saker att göra bara för att fylla ut tiden, eftersom ingen vill gå hem först och det gäller att se bra ut i gruppen och inte sticka ut (genom att gå hem tidigt, trots att man är klar).
Detta drabbar som sagt inte assisterande engelsklärare, och i morgon går jag till jobbet igen som vanligt klockan halv nio samt cyklar hem då klockan slår fyra. Först av alla men utan skam, då det ändå inte funnits någonting att göra sedan klockan ett....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar