Japan 2.0

Då jag för exakt en vecka sedan vinkade av mina nära och kära i Saga och med mina fem resväskor satte mig på tåget till Tokyo sköljdes plötsligt den initiella tomma känslan inom mig bort och fylldes till någonting konkret. Ungefär som en glaspyramid som sakta fylls upp med champagne på ett glamoröst bröllop. Någonting inom mig hade fyllts på – en tank laddad med ett och ett halvt års erfarenhet av ett vardagsliv i Japan.

Jag har blivit duktig på att prata och kan göra det nästan obehindrat nu efter min grund med fyra års studier i Oregon. Skrivandet är okey, inga avancerade snickerier som jag helst skulle vilja men otaliga dagboksinlägg på den japanska communitysidan Mixi samt dussintalet dagliga sms (eller e-mail som de japanska mobilerna är utrustade med i stället). Ännu långt ifrån flytande på alla plan, men tillräckligt nog för att sätta en bock i språkrutan under "uppnådda mål".

Vänner och kontakter har jag hittat och skapat mer än jag kunnat drömma om. Människorna på den japanska landsbygden (eller på landsbygden var som helst, skulle jag gissa) är verkligen omfamnande och ärliga, äkta och hjälpsamma. Man behöver aldrig betvivla någons egentliga motiv som i storstaden. Jag har blivit inbjuden på bröllop, otaliga fester och middagar, utflykter och framför allt blivit sedd som mig som person och inte som "rolig utlänning att bjuda med för sakens skull" (vilket i och för sig också har hänt).

Jag vet inte om jag förtjänar all den vänskap och tillit som givits mig under ett och ett halvt år i Saga, som skulle kunna beskrivas just som en sådan.

Men nu är jag här, i storstaden, tillbaka i det Tokyo dit jag för första gången kom som utbytesstudent sommaren 2004. Staden är densamma, men jag fem år äldre och förhoppningsvis fem år visare. Jag kan se igenom titthålen i fasaderna på ett annat sätt nu, ibland känna mig hopplöst nedtittad som det utlänningsskum jag i många äldre japaners (eller ska vi säga Tokyoiters) ögon är och för alltid kommer att vara. Men jag kan leva med det.

Den första sagan är slut, men den andra börjar nu. Allvaret. Utmaningen. Äventyret. Jag stoppar i en ny diskett i floppyn och gör mig redo för Japan 2.0.