Klockan är tre på natten och jag simmar genom att guppande hav av huvuden och höjda drinkglas. Till höger om mig flyter tre papperskorgar förbi, Djurgårdsfärger i rätt ordning – jag ler. Någonstans förut (eller möjligtvis babord) ligger toaletten, min destination, men jag behöver inte tänka på exakt var eftersom strömmen för mig dit i den hiskeligt överbefolkade festlokalen. Färgerna är starka, ljusen bländande och jag känner mig lika instängd som en karaktär i en Ryu Murakami-roman.
Tre timmar och fem minuter tidigare och jag står med ett champagneglas i handen framför en pool – av märklig anledning inte inhägnad – på Club Agehas utedansgolv och tittar på skärmen som med decimerande siffror förkunnar att ett nytt år är i gryningen. Framför mig dansar tre tjejer konstant i ett trance-liknande tillstånd. Det har de säkert gjort sedan stället öppnade för tre timmar sedan, vilket jag påpekar för Yu som står bredvid mig, också med ett glas i handen.
5000 människor, 6000 yen, Tokyos största nyårsparty i klubben alla talar om. Jag har varit i staden i två veckor och partyt var kulmen på min vistelse, den första i vinterljus och minusgrader.
Yu försvinner flera gånger i vimlet, men jag med min färgsprakande hatt jag fått av en annan vän på julafton är lätt att känna igen och snart sitter vi bredvid varandra på plaststolar uppställda bredvid ett kebabtält som värmer i vinterkylan.
Det är en märklig nyårsafton, men en vacker sådan.
Såg tidigare under kvällen årets sista sol gå ned över Mt. Fuji från 50-årsfirande Tokyo Towers observationsplattform. Senare, i en skytttelbuss med Yu från Shibuya ser jag från fönsterrutan samma torn, upplyst och inbjudande. Men bussen kör förbi och in på Rainbow Bridge, också den upplyst i färger sitt namn troget. Med munnen vidöppen undrar jag om jag någonsin varit lika full utan att ha druckit ett glas på hela kvällen.
På något sätt flyter jag med vågen rakt in på toaletten och ut lika fort, först till stora dansgolvet och sedan ut genom glasdörren mot Tokyo Bay. Yu är borta men dyker snart upp, liksom årets första sol bortom horisonten.
