torsdag 18 september 2008

Den utländske clownen

Jag har skrivit det förr och borde inte tjata om det mer – faktumet att utlänningar i Japan ofta betraktas som något sorts zoodjur att roa sig åt att beskåda en solig söndagseftermiddag. Ibland är man ett lejon som skrämmer folk, ibland en panda som blir klappad och ompysslad, ibland någon säregen fågelart som det tittas förundrat på – och ibland bara ett sorts apdjur att skratta åt.

Och just ett sådant kan vara en bra krydda på till exempel ett bröllop. Missförstå mig inte; jag försöker inte påstå att det råder någon sorts falsk vänlighet mot oss för att folk i hemlighet vill roa sig – långt ifrån – men det går inte att undkomma vad som faktiskt utspelar sig i interaktionen mellan de homoetniska japanerna och ja – oss andra, utomstående, som vi ju kallas.

Blev i januari inbjuden till en bröllopsfest av en stamgäst i baren jag besöker på lördagar – efter att bara ha träffat honom tre gånger! Otroligt vänligt, tänkte jag, och blev ännu mer chockad då han dessutom frågade mig om jag inte kunde hålla ett tal också. Jag tvekade aldrig i någon av instanserna och hade på det hela taget en fantastisk kväll.

På efterfesten frågade spexkillen som skulle göra ett lustigt uppträdande mig om inte jag kunde bli hans assistent. Jag fick således klä på mig en sorts muskeldräkt och göra huggrörelser i luften i ett skådespel alla utom jag verkade förstå. Det skrattades i alla fall hejvilt. Och varför valdes just jag? Ja, ni kan ju gissa… Talet då? Jodå, jag hann knappt halvvägs in i första meningen (en ganska seriös sådan) innan halva publiken låg och vred sig i skratt på golvet.

Men jag vill som sagt på intet sätt påstå att jag blivit utnyttjad; brudgummmen Takashi och jag är nu mycket goda vänner och så sent som i somras bodde jag i hans lägenhet i Tokyo under en hel vecka. Han smed till och med en kopia av nyckeln och gav mig den! Men faktum kvarstår.

Skall på måndag på en bröllopsfest för ett par jag inte känner. Anledningen är att de tydligen behöver en cool utlänning (där jag visst föll in, rekommenderad av en vän till bruden) som ska spela präst och viga paret! Detta inför de åhörare som inte kunde närvara på den riktiga ceremonin. Fick nyss ett mail med mina repliker på japanska. Och varför just en utlänning?

Med gratis mat, öl och ett hejvilt party på menyn är jag den siste som orkar bry mig.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm.. Att smida en nyckel till en vän.. Det är förtroende det !

Det är nästan så jag själv skulle vilja göra en sån sak.

Men jag vete tusan vem jag skulle ge det förtroende till.. = )

Möjligtvis om jag hade en vän som hade en cool lägenhet i nåt annat land. Då skulle saken kunna diskuteras ! = )

Pär

Daniel Åsenlund sa...

Någon med takvåning i Bangkok-skrapan, kanske? =)

(Ska du dit snart igen, förresten?)

Anonym sa...

Richard är där nyår. Vi skulle ta en whiskey. Jag ska ev försöka dra dit i april.

I ärlighetens namn har jag inte möjlighet att åka dit nu.

Filmen är dock klar om två månader. Man kan inte vinna på alla fronter.

Pär

Daniel Åsenlund sa...

Nej, det kan man inte. Men festen kommer så småningom, so hang in there!

Fan vad kul med filmen. Kan inte vänta på en DVD-kopia till jul och medföljande pepparkaka. ;)

Anonym sa...

Ja. Tålamod är filmens moder. Och fadern ska vi inte gå in på.

Jag ska göra mitt bästa. Vi jobbar på så hårt vi kan.

Nu blev jag sugen på glögg = )