onsdag 11 mars 2009

Nu eller aldrig – min chans är kommen

Skickade i går kväll iväg tre så kallade story treatments, eller sammanfattade manuskoncept, till min kollega och vän Josh i Korea som i dag åker till Australien för att inleda del två av förproduktionen av filmen som ska spelas in i höst, där även jag kommer att medverka som assistant script supervisor.

Idéerna gällde dock inte den filmen, vars manus nu är i händerna på en australisk script doctor som ska korta ned det till en tvåtimmarsfeature. I stället är det nästa projekt, med planerad inspelning i Fukushima-prefekturen i Japan, som hoppat fram och tillbaka mellan diverse avsatser i min hjärna de senaste fem dagarna.

Josh släppte nämligen en bomb innan han åkte hem till Korea från sin tredagarsvisit hos mig i Saga förra veckan: "Regissören letar efter idéer till nästa projekt, och han undrade om du hade några..."

Explosionen måste ha hörts ända till grannstaden Tosu, men med rentvättat krut och en vacker halo. Jag?! ... får chansen att skriva manus till... en tiomiljonerdollarsfilm?! Få se här, vad har jag att komma med. Biblioteksfallet...? Den Mystiske Mannen...?

Efter att ha rotat igenom samtliga fack i datorns alla vrår samt druckit ett otal koppar äckligt japanskt kaffe till ljudet av en frenetiskt klottrande bläckpenna och (senare) kroniskt tangentbordssmatter lyckades jag lämna in tre treatments: En omskrivning av mitt slutprojekt från manuskursen i Oregon, en ny idé om krig och personligt ansvar, samt ett omskrivet synopsis som min argentinske vapendragare från Oregon-åren, Gabriel, lyckats hasta fram i sista sekund. Kanske är det det bästa.

Kruxet var nämligen att 70% av filmen måste spelas in i Fukushima, men på engelska och med en rollista innehållande minst en Hollywood-skådis samt en koreansk dito.

Just nu sitter förmodligen regissören på planet och läser igenom förslagen. Återstår att se om de hamnar i plastfoldern i handbagaget eller mellan plastkartongerna på flyglunchen....